Gå till innehåll

#26

juli 6, 2011

#26 Procol Harum > A Whiter Shade Of Pale
Mitt i brinnande ”summer of love” 1967, med den mest surrealistiska inledningsstrofen någonsin och ett snyggt ”lån” från Bach, dansade Procol Harum in på scenen med debutsingeln ’A Whiter Shade Of Pale’. Det tog bara ett par veckor innan förstaplatsen på den brittiska hitlistan var erövrad. Idag finns det över 900 inspelade  coverversioner av låten. När någon idag frågar vad sångaren Gary Brooker är i för bransch brukar han svara:
- Jag skrev en låt.

#27

juni 13, 2011

#27 Bob Dylan > Knockin” On Heavens Door
En av de mest kända låtarna från mannen som gav rocken ett intellekt. Efter att maestro Zimmerman skrev låten till filmen Pat Garrett & Billy The Kid, har den spelats in av bl.a. Eric Clapton, Bryan Ferry, Antony & The Jonsons, Guns N’ Roses, Wyclef Jean, Avril Lavigne, Leningrad Cowboys och givetvis den ständige Dylan-tolkaren Roger McGuinn från The Byrds.

#28

juni 6, 2011

#28  Smokey Robinson & The Miracles > The Tracks Of My Tears
”So take a good look at my face,
you see my smile looks out of place,
if you look closer it’s easy to trace the tracks of my tears…”
Några av de mest geniala rader som någonsin plitats ner i en popsång. Ett romantiskt och bitande poppoem, anpassat till den klassiska popsingelns treminutersformat. Motown-hövdingen Berry Gordy upptäckte tidigt att Smokey Robinson inte bara var en gudabenådad sångare, utan även en skicklig kompositör och producent. Smokey blev så småningom Motowns vicepresident, och kom att jobba med bolagets flesta 60-talssjärnor.
Vad var det nu Bob Bylan sa om Smokey Robinson…?

#29

juni 4, 2011

#29 Simon & Garfunkel > Bridge Over Troubled Water
Simon & Garfunkels karriär varade från 1964 till 1970, under dessa sex år skrev de en imponerande räcka musikaliska milstolpar som fortfarande känns angelägna. Bridge Over Troubled Water är titelspåret på duons sista gemensamma studioskiva som släpptes i januari 1970. En månad senare toppade singeln Billboard Hot 100-listan. Simon & Garfunkel kom att bli den antagligen största duon under senare delen av 60-talet. De bägge parhästarna återförenades inte förrän 1981 då de fyllde Central Park med en halv miljon människor. Respekt.

#30

maj 30, 2011

#30 Led Zeppelin > Whole Lotta Love
Efter en tids uppehåll på 300-listan tar vi nu sats mot upploppet – le grand finale. 30 alster kvar att täcka av. Den sista tiondelen för att prata slalomspråk. Med ett riff fetare än en medelamerikans matvanor gör vi plats på scenen för den blyinfattade zeppelinarens ’Whole Lotta love”. Med en aldrig sinande fascination att bygga låtar som ändrar skepnad, där ett pårökt break är den naturligaste saken i världen, snickrade bandet ihop kompositioner som kvartetten för alltid kommer att bli ihågkomna för. ’Whole Lotta Love’, som för övrigt bygger på bluesmusikerns Willie Dixons You Need Love, är en av pärlorna som platsar på toppskiktet av 300-listan. Att blanda blues och hårdrock, där och då och på det sättet, gör att Led Zeppelin för evigt är inskrivna i min historiebok…

”shake for me girl, I wanna be your backdoor man…”

#31

mars 16, 2011

#31  Eddie Cochran > Summertime Blues
Eddie Cochran hade allt det som krävdes för att bli en av rockmusikens stora stilbildare och ikoner. Tyvärr omkom den begåvade gitarristen tragiskt och alltför tidigt i en trafikolycka 1960 efter att ha stått på toppen endast en kort tid. Eddie Cochran visade med enkla ackordsföljder hur vacker simpel rock & roll kan vara. Rockabillymanifestet ’Summertime Blues’ är ett av hans mest kända nummer…

#32

januari 9, 2011

#32  Bob Marley & The Wailers > No Woman, No Cry
Bob Marley på Gröna Lund 1980, Springsteen på Konserthuset 1975 eller Sex Pistols beryktade spelning på floden Themsen. Var du där? Förmodligen inte, men kanske tillhör du skaran med flexibelt minne och påstår att du var med. Själv såg jag varken Springsteen 1975 eller Sex Pistols på Themsen, men väl Bob Marley på Gröna Lund sommaren 1980. Det finns alltid de där konserterna som betyder något alldeles extra. Marley hade en nästan distanserad, frånvarande karisma på scen. Sannolikt berodde det inte på att han rökte spliffar utan, tror många, på att han var ett högre väsen. Hans nonchalans och inre styrka gjorde oftast omgivningen nervös. Bob Marley var en av världens bästa låtskrivare och artister. Väsen eller inte – han hade helt enkelt det som vi vanliga dödliga kallar för ”det”.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.