Skip to content

#201

oktober 29, 2009

#201 Bruce Springsteen > Born In The USA
‘Born In The USA’ är skivan som alla har. Åtminstone de som är intresserade av rockmusik. Bara i Sverige har den sålt över 500 000 exemplar. Det är skivan där i princip varje låt är en kommersiell singelhit. Det finns inte en dålig låt. Sju av tolv låtar släpptes som singlar och albumets försäljning är idag över 30 miljoner. Det är helt enkelt skivan som gjorde Springsteen till arenarockens kung.

Jag var 17 år när ’Born In The USA’ släpptes. Det här är en av de skivor jag ständigt återkommer till. Vissa låtar och artister växer man ifrån. Man minns hur fantastisk en platta kunde vara en gång i tiden, men oftast blir man besviken när man väl dammar av den. Andra blir man aldrig av med, de gör sig påminda och växer i betydelse i takt med att man blir äldre. Låtarna på ’Born In The USA’ är som vänner som följt en genom livet. Tolv låtar som tillsammans utgör ett av rockhistoriens bästa album.

Även om ’Born In The USA’ musikaliskt är en positiv platta så är den textmässigt ganska mörk. Dock är det långtifrån samma nattsvarta mörker som på ’Nebraska’. Men karaktärerna på ’Born In The USA’ har kört fast. De har blivit äldre, precis som Springsteen själv, och de trodde på den amerikanska drömmen och det förlovade landet. De kämpar för att hitta tillbaka igen, till något nytt att tro på. Precis som på föregångaren ’Nebraska’ är Springsteen fortsatt kritisk till USA och Reagan. Titelspåret ’Born In The USA’ är förmodligen rockhistoriens mest missuppfattade låt. Halva USA slängde upp nävarna i luften och skrålade patriotiskt att de var Born In The USA. Droppen var när Ronald Reagan försökte använda låten som valfläsk och uttalade sig offentligt med en önskan om att alla amerikaner skulle känna samma patriotism. Den som kan sin Springsteen vet att låten är en typ av protestsång riktad mot USA:s krig i Vietnam. Den handlar om en från Vietnam hemvändande amerikan som blivit fråntagen alla sina rättigheter och som inte känner igen sitt eget land längre. En av orsakerna till alla feltolkningar och missuppfattningar är möjligen låtens majestätiska produktion och hejarklacksrefräng. Faktum är att låten skrevs redan under Nebraska-perioden, då i en akustisk version som bättre tjänar låtens budskap.

Egentligen kunde jag ha valt vilken av låtarna som helst. ’I’m On Fire’ med sin desperata åtrå, den dystra novellen ’Downbound Train’ och den oerhört finstämda ’My Hometown’. Eller den dieseldoftande ’Darlington County’, den hopfulla ’No Surrender’ eller det köttiga gitarr- och orgelriffet i ’Glory Days’. Eller den utomjordiskt svängiga ’I’m Goin’ Down’ om tvåsamhetens alla möjligheter och omöjligheter. Eller varför inte det finaste kärleksbrev Springsteen någonsin skrivit: ’Bobby Jean’.

Plats #201 på listan blir därför lika mycket en hyllning till en hel platta som en enskild låt.

Delar av texten ovan har publicerats tidigare i inlägget Kan Bruce gå på vatten?

born in the usa

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: